Vägen mot självmord
Med darrande fingrar
Smeker jag knivens vassa kant
Så len och vass
Och ändå så lockande.
Bakom psykoserna
Bakom alla tårar
Bakom det skal som ni ser
Där i det okända
Lever min längtan.
Med min frestande tunga
fångar jag upp en glänsande röd droppe
Av mitt egna blod
Utan att jag förstår meningen
Om det finns någon mening?
Utan att jag vet det
Lever jag i en jakt
Efter döden.
Med slutna läppar
Medicinvägrar jag
Och med fingrarna i halsen
Vägrar jag att få i mig någon näring.
Med tändaren i handen
Har jag brännmärkt mig,
På tok för många gånger
Bara för att känna brännandets frestelse
Och sluta mina ögon
känna smärtan.
Mina naglar
Trasiga och smutsiga
Med torkat blod på
Efter alla gånger
Som jag i min desperation rivit upp
Alla de ytliga såren
Bara för att de osynliga såren aldrig läks.
Spruckna läppar
Darrande efter längtan
Vad vill de ha
kärlek
Eller bara drickandets lindring?
Kanske en kombination.
Med blodet som rinner
I takt med osynliga tårar
I en underbar galopp
medan mitt psyke glider iväg
Som så många gånger förr.
Bort från denna alltför fejkade värld
Till min alldeles egna
Ett svart tomrum
Utan tankar
Utan känslor
Bara flyta omkring i tomheten
Utan att det gör ont.
I min panik
rakade jag av mig
Vartenda hårstrå
Så nu får ni se på mig
Skaka på huvudet
Och nedvärdera mig
Som alltid.
Slutet är tätt intill.