Kerstin i sitt vackra röda hår pratar
mycket i sin mobil när G-A och jag
muciserar och samtalar om mycket
Hon håller sig liksom lite i bakgrunden
Och när hon inte har några cigarretter
kvar far hon och G-A till macken
en sväng

Sen är hon plötsligt med och blommar ut
i nästan poetiska ja poetiska tongångar

Till slut blossar Hon och lyser upp
hela verandan där vi sitter medan G-A
mest spelar på den där gitarren vi
tog från Karin(så mycket bråk det blev om den!)

Den är bra! sa G-A!

Och så här efteråt kan jag tänka ut
en replik till Karstin:
- Oj! Nu är allt så bra - nästan som att älska med Dig!

Jag menar rent andligt alltså....