Det finns saker jag vill & borde göra, men ändå inte. För efteråt så kommer jag själv få lida för det. Men jag är rädd för att den dagen kommer komma då jag kommer att göra det, den dagen då jag antagligen kommer förlora det mesta, den dagen då jag kommer förlora min kontroll helt och hållet. Den dagen då jag kommer skita i allt och alla. Jag ser redan hur det är nu, och kommer det fortsätta såhär, så vill inte jag själv fortsätta. Det måste faktiskt få ett stopp, varför vänta så långe så att det inte kommer gå? Om jag skulle kunna lösa det, så skulle jag faktiskt göra det, utan problem. Det är inte jag som är den dåliga personen, det är ni också som är det. Men ni är förblinda för att kunna se det. Så mycket man vill ha gjort under så lite tid. Jag tror inte jag har tid. Jag vet iallafall att jag inte vill leva såhär. Det hjälper inte att du torkar mina tårar,dom rinner inombords också. Jag så himla dum som tror att ni ska bli lite bättre, för att ni är hela världen för mig. Jag antar att man inte kan rädda alla, även om man nu så gärna vill göra det, kanske jag behöver räddas jag med, jag antar att hela världen egentligen behöver räddas. Även om jag hatar er, så älskar jag er. Så snälla låt mig få se er le lite mer,låt mig få le lite mer. & jag önskar att mina ord skulle kunna lappa ihop er lite, lika mycket som jag önskar att era gjorde det.



© angelika jönsson
2008