Andrew, Joe och jag satt på cafet i gymnasiet, och snackade en massa skit om allt möjligt. Vi kom på tal om Döden alltså han som kommer och hämtar oss när vi ska dö, han kallas även Liemannen. Andrew trodde på det till viss del men Joe tyckte att vi båda verkade flummiga, hursomhelst vi var tvugna att springa till Engelska lektionen det var den sista lektionen idag, kändes skönt skulle shoppa efter skolan.


Jag såg till i min plånbok så att ja hade hela min lön så att ja kunde köpa den där kavajen ja så länge velat ha, den var speciell, vit med någonslags japansk drake på baksidan, när jag kom ut blev den ljusa varma vårdagen plötsligt till kolsvart natt.

Jag kunde inte tro mina ögon, jag vände mig om, men skolan fanns inte inom synhåll, det enda jag kunde se var en oändligt stor gravplats, det var iskallt och jag kände mig frusen och väldigt rädd, dimman var väldigt tjock och man kunde inte se ordentligt.

Var detta en dröm? eller hade jag slagit i huvudet på vägen ut från skolan?
Jag fortsatte att gå, det var gravstenar överallt, alla hade mitt namn skrivet på dem, ju mer jag gick blev jag allt mer illamående och började höra steg efter mig som om någon följde efter mig, men när jag vände mig om fanns ingen, om inte detta var en dröm, vart hade jag då hamnat? Var jag död? eftersom alla gravstenar hade mitt namn inskrivna. Stegen fortsatte, jag kunde även höra hur korparna som flög ovanför mig skrek något förfärligt.

Man kände att något hemst var på väg att hända så jag sprang allt vad jag hade från stegen, tills jag kom till en brant.

Den var inte som någon annan brant jag sett den verkade inte ha något slut.
Stegen närmade sig mer och mer, jag valde att stanna ville se vems de onskefulla stegen vars, till slut stannade allt.
Det blev knäpptyst och gravplatsen syntes inte till längre. Skolan var tillbaks och jag satt på min skolbänk mitt under en filisofi lektion, Joe sa till mig du har sovit hela lektionen tur att inte lärarinan märkte, tack sa jag till Joe och cycklade direkt från skolan till mitt hem.

När jag kommer in cycklandes till mitt hem ser jag massvis av korpar.



The End