Fick en fråga om varför man inte kan ta in kärlek i sitt hjärta från en partner på samma sätt som till sina barn.
Sina barn följer man från det dom föds, oförstörbara, nakna, hjälplösa, och vår instinkt säger, Ta hand om. Och vi gör det utan att tänka, utan att fråga varför, utan att klaga. Det är bara självklart att det ska vara så. Därför blir också kärleken till barnen total förbehållslös och kräver inget tillbaka. Vi ser dem växa upp, ser dem utvecklas, är med och stöttar, ger dem tid, uppmärksamhet, och vi ser dem sakta lära sig genom erfarenheter som ibland gör ont och måste genomlidas. Och vi kan bara vara där för dom med en hjälpande hand och ett öra. Vi föräldrar ska vara deras trygghet, se till att dom är redo för livet utanför och att dom sen kan klara sig själva. Helst då med trygghet självkänsla och kunskap i bagaget.
Vi vet sen deras bakgrund från första andetaget, vi vet deras historia och kan förstå dem i nuet för vi vet vad de gått igenom.

Historia är inte bara historia, det är vad som format oss till denna dag. Och för att lära känna någon och känna in någon ända in ihjärtat behöver vi även förstå historien bakom personen. Så när vi skaffar en partner brukar man vanligtvis i början prata om allt mellan himmel och jord för att uppdatera varandra om vilka vi är. Kärlek växer fram, efter det att förälskelsens tid är förbi, krävs det (inget roligt ord) men intresset för partnern bör vara så pass stort att vi fortfarande är nyfikna på varandra. När båda känner intresset från varandra ökar också viljan att ge av sig själv och att släppa in varandra i hjärtat. Tilliten ökar och värmen och kärleken också i samma takt.
Till skillnad från kärleken till sina barn får man liksom gå baklänges med en partner. Titta på historien hur hon/han har blivit den de är idag. Vad tycker du? Hur kommer det sig? Hur tänker du? Vad vill du? Är frågor som är intressanta att få reda på. Detaljer kan man lämna utanför, det är upplevelserna och det som gjort intryck på oss som är intressant. Men mycket finns i vårt undermedvetna men kan bli retat till att bli medvetet när vi talar med någon vi aldrig träffat förut därför att vi inte ställer samma frågor till oss själva som dom gör.

Sen finns det skäl till att inte våga släppa in. Rädslor bland annat, och kontrollbehov som kommer av rädslor. Rädslor är nog det största hindret för att kärlek ska kunna växa.