Denna fras brukar användas för att trösta någon som är ledsen eller deppad. Jag brukar själv tänka så ibland.

Och det otäcka är att det brukar fungera.

Vadå otäckt?

Jomen hur är det egentligen man funkar? - Bli tröstad av att andra lider och har det värre än en själv?

Man vill ju gärna se sig själv som en altruistisk, medkännande, god människa.

Men är man inte en egoistisk, oempatisk skitstövel istället?

Fast då kan man ju tänka:

Lugn, bara lugn, det finns dom som är värre...