Ett barn kan se älvor och troll
Helt obegripligt för vuxna med noll koll

Låtsaskompisar sägs med skratt
Någon att skylla på när de hittar på spratt

För de har själva glömt hur de dansade med skogsvrår
Barfotabarn med fantasiglitter i sina hår

Åren går och sagornas dimension släcker sitt ljus
Gör de inte det riskeras det mentalsjukhus

Glömska sätter sig i rotation i våran kvarn
Men kanske minns vi en millisekund av den där världen
När vi ser på våra egna barn?