det djupa

dyiga dikets halka

följde mig på morgonrundan

men inte riktigt hela vägen

vi gick in på Klädesholmens kyrkogård

som ligger inbäddad

mellan de stora granitskulpturerna

naturen har ställt dit

inte en vindpust

björnbären lyser stora röda

och på berget sätter vi oss och ser

hela sydspetsen och ut mot Pater Noster

där min älskades grav är

ute i gattet glada segel

mitt i silverskimret - åh

vackrare kan det inte bli

tänker jag och

då är det som om

en dörr

öppnar sig

tårarna rinner

och jag drar

djupa andetag

NU

är jag uppe ur diket

NU

kan jag andas igen

tack min vän Kalle