Resor

Timmarna kryper omkring urets tavla, strävande framåt ett upprepat mål.
Solen klättrar sin eviga bana, varje dag ifrån uppgång till fall.

Visarna pekar ut samma riktning, fyller till bredden tidens eviga skål.
Månen tar över solens nattliga resa, varje natt sitt bleka skinande kall.

Att färdas runt jorden så skåda livets öden, från renaste liv till mörkaste döden.
Så rör sig tiden med solen och månen, från kalla natten till den värmande glöden.


Barnet så lämnar trygg famn och sköte, ut så mot ovissa mål på sin färd.
Ord lämnar läppar i följd eller skilda, dömda att glömmas eller hårt etsas fast.

Vinglande steg på trygghet eller oro, stakad står stigen ödet styr så vår färd.
Orden de svävar ifrån öra till öra, lycka och glädje samt smärtans kontrast.

Barnet växer till vuxen lär sig bruka vapnet ord, vidare så en aldrig tynande fas.
Så växer dessa delar av livet ihop, rörelser och viskningar samt samtal och rop en verbal resa i extas.

Törst.


Svävande mot okänt mål, tätnande dimma horisonten dränkt i alkohol.
Lätt vinglande steg mot okänd adress, på flykt ifrån ansvar, smärta och tristess.

Se stopet nu åter skall fyllas på, ty i botten av varje kanna kanske finns en chans att förstå.
De värmande klunkar som renar min själ, gör de kanske mig blott till träl?

Klarheten sökes i oklara tillstånd, tankarna sökes när man står utan förstånd.
Bakom en mur av stadig berusning, finnes där inte ändå en susning?

En vilja att lyckas, att över fälten springa fritt accepteras och omtyckas.
En jobbig väg att vandra på darriga ben, som ej ännu räddats av mjödets värmande sken.

Så hur faller regnet åter imorgon över oss , troligtvis från samma håll tårar från himlens aldrig sinande brunnar förstås.
Nya dagens sol sprider ljus över synder och brott, det du ej minns du ej utfört är din lott.

Så skål min mina bröder av olyckan styrd, trasiga segel i tillvaro hyrd.
Vart går nu vår resa mina systrar så fagra, åter in i dimman för att smärtan lagra.

Vi förenas på resan så nära varandra, vi landar i graven precis som alla andra.


Grip chansen

Fångade du hjärtat som svävade dig kring?
Tog du emot den kärlek som stod över alla ting?
Förstod du den chansen som fanns där en stund?
Inser du nu att jorden är rund?

En livstid på jorden, så kort, så banal.
Att släcka ett liv, är som att byta kanal
Att skapa en människa, en större procedur
Att sen lära den leva, visa var, när och hur

Blev du fångad utav ensamheten när den kom?
Blev du placerad uti skamvrån snäll och from?
Blev du utan chans och stod där dömd?
Inser du nu att du är glömd?

En livstid i ensamhet så oerhört lång.
En sorgebalad den ensammes sång.
Att bryta sig loss en kamp här och nu.
Det kan bara en person göra, personen det är du.


Gropen som väntar

Känslan, smärtan, lyckan, ondskan, döden, livet, glädjen.
Fallgropen som finns där, ständigt där på människans stig.

Känslan, smärtan, lyckan, ondskan, döden, livet, glädjen.
Risken att neråt falla, i mörkret leva med sin själ i evigt krig.

Känslan, smärtan, lyckan, ondskan, döden, livet, glädjen.
Du kan undvika gropen, de år du har tilldelats att leva med glädje och skratt.

Känslan, smärtan, lyckan, ondskan, döden, livet, glädjen.
Ty gropen är graven mörk och kall, och du är dess tillkommande skatt.