längst ut på

bergskammens

yttersta spets

nuddade mina tår

den allra

sista avsatsen

darrbent med

svaga knän

tårar som flödar

bakom ett obefintligt

självförtroende

känner jag hur

vinden tar tag

ser mig själv

falla

när plötsligt

en varm vind i ryggen

för mig tillbaks

sätter ner mig

på fast mark

ser strängt på mig

och säger

du är värd bättre

du är någon

du behövs

vi tänker på dig

TACK MINA VÄNNER PÅ POETER