Sitter på knä i gruset
Blåbyxornas knäskydd skrapar mot stenarna när jag kryper runt i jakt på grönt
Små, små fina blad ligger strödda över gruset
och måste plockas bort
Kratta går inte - omöjligt att sopa
Enda sättet är att krypa runt och plocka upp, blad för blad.
Tillslut är det rent, inga blad, inget ogräs i det fina gruset av runda små stenar
Bara rabatten kvar.

Pelargoniernas blommor måste plockas bort,
de skräpar ju så förskräckligt
Varje skaft böjs och knäcks under handskbeklädda fingrar
bara de gröna bladen och stänglarna med ännu outslagna knoppar blir kvar.
Och ogräset som lyser grönt mot den av fukt nästan svarta jorden.
Ett fast tag, ett ryck och jorden skvätter.

Det var länge sedan. Nästan en månad nu,
det dåliga samvetet gnager långt där inne.

Till sist krattan med stora mellanrum mellan piggarna,
fina ränder framträder i gruset
Blicken går till stenen med ett okänt namn

Jag tänker på din och mitt hjärta blir till skärvor.