Sorgen
och mitt förflutna
hängde över oss
som ett mörkt moln

Fortfarande
när jag lyssnar
till sami yusuf
minns jag din oro
och dina drömmar

Under den tysta
vandringen runt kaba
som jag ofta återvänder till
bad jag för oss
men Gud ville annorlunda

Det fanns så mycket kvar
att berätta

Du ska veta
att jag hatar
mitt förflutna
men det finns
som en skugga
i mitt liv

Du ville veta
men varje gång
blev du rädd

Och var finns det vackra
i att spy
på golvet
i en fängelsecell

Eller
att vakna
nerpissad
och sönderslagen
i en främmande stad

Jag försökte
förklara
varför jag
skulle tacka Gud
och få tårar i ögonen
när du la fram
de rentvättade lakanen
och stänkte parfym
på kudden
men du förstod nog aldrig
och det blev inte så

Men jag kan inte glömma allt
det vore
som att glömma
helvetet
och varje gång
jag tänker tillbaka
säger jag alhamdu lillah

Minns du den kvällen
när vi körde ut
från köpenhamn?
vi var nästan ensamma på vägen
och jag bara skymtade
din gestalt
men jag anade
ett hemlighetsfullt leende
och din oro var borta
trettio minuters lycka
och sinnesro

Dit återvänder
jag gärna
när jag försöker förlåta