Det sitter en fluga i mitt tak.

En ensam stackars fluga.

Den sitter där,

 upp-och-ner

och putsar sina ben.

Medan på gatan utanför

en gammal man haltar förbi.

Han haltar

för han fått en sten i skon.

Samtidigt,

tjugofem miljarder ljusår ifrån jorden

exploderar det en supernova

och sprider cirkelformigt ut sitt stoft,

uppslukande allt i sin väg.

Medan i den vita villan,

mannen i vardagsrummet höjer sitt glas

med det nyuppslagna rödvinet

uch kritiskt synar det mot ljuse.

Han smakar, och säger till sin fru:

"Nog hade det varit bättre

om du lagt till några tior

och köpt en flaska Roodeberg.

Det skulle harmoniera bättre med oxfilen".

Och medan där ute rymden

stoftmolnet

från den exploderande supernovan

fortsätter att uppsluka allt i sin väg

sitter flugan fortfarande kvar i taket,

putsande sina ben

när den haltande mannen

belåten svänger in genom porten till sin lägenhet,

och med en suck av lättad tänker:

"Äntligen kan jag få ta av mig skon,

och tömma ut den förbannade stenen."