nu

brinner världar upp

blir till

aska

det är fullbordat

no me perdas illa die

det finns

så många nyanser av grått

drakkungen är

död

ett efter ett

föll

hans vackra skimrande drakfjäll

till marken

drakfjällsdiamanterna

besudlade med

svek och falskspel 

i rännstenens

avfall

förlorade de sin glans

det finns så många nyanser av grått

döden

i sin svarta kappa

kom plötsligt helt oväntad

oanmäld

som så ofta

mjukt klappade han på drakens hjärta

erbjöd

en färdknäpp

och kungen föll ihop

en trasig röd ballong

en sprucken såpbubbla i barnets öga

en fördold

drog 

belägrade hans

hjärta

som när getingen hemligt

bakom okänd täckmantel

lägger sina

dödliga larver

i tusenfotingens levande kropp

de äter inifrån

inifrån

i sorgetåget

går duvdrottningen

med grått sorgflor och svullna ögon

systerblixt

med sitt blödande hjärta i  handen

i utkanten

av staden smyger flickan med

vargansiktet

ler

rovdjurslikt