Jag drunknar av tyngden från historien
från dåtiden som sakta kväver mej.

Det är inte min dåtid utan din,
och du låter ingen slippa undan
att bära bördan.

Kan du inte bara leva och låta
bördan vara för en stund.
Historien förändras ju inte för
att du bär runt på den och gör
dej påmind av den.

Den är ju, precis det, historia.