kanske är det hösten men

plötsligt dör allting omkring mig
förhållanden som försvinner
till toner av winnerbäck & jag vaknar
utan hopp

kan inte sörja förlusten utan fortsätter bara gå vidare,
även om jag kommer sakna henne
och kanske sakna dina ord.

vandrar i nya korridoren som helt oväntat börjar lukta gamla tider
eller oväntat,
det känns ju i hela kroppen.

vill aldrig blir fjorton igen men
jag har koagulerat blod under naglarna
musik som jag knullat till och
sen gjort spår i snön för att glömma


minns aldrig saker nu för tiden, kanske hunnit gömma undan för mycket.

sitter och planerar
små förpackningar som raserar allt
utan att förstöra minnet
längtar till gråten men vet inte vart
huvudvärk i alfabetisk ordning

jag är 12 och har ontimagen fastän jag inte hunnit
med att orka tänka på dig.
undrar vart jag ska vända mig
nu