Fråga Freud

I ditt skötes sälta
får min glömska smälta:
Fiskarnas fåfänga färd i natt
Mot skyns sjunkande solskatt
Jag inser då
när glädje så
gråter
Att ingen kvinna kan
ge mig havet jag fann
åter

För dina korta kjolar
fladdrar av löften
om att åter ta spjärn
mot min mors varma hjärtslag
När jag höjer blicken
och ser
hur dina ögon
lika vilset
irrar efter din far
under den fallande solen

Jag förklär mig till Näcken
och spelar för dig
Kvinna
den svarta natten
glödhet
Mot den ständigt skiftande
sanningen
om far och son
i forsens bleka bakvattenspegel

Han tog min första kärlek
och överlevde
mitt dödande hat
Jag dräpte sen
hans heder och ära
såg lemmarna förtvina
och ådrornas blod tunnas ut
Men i forsens forskande spegel
skriver han oupphörligt in
sin bild i min