Vem plockar upp skärvorna
efter mitt brustna hjärta
när det har korsats och
trasats sönder av
stormvindar

När mina fönster
är stängda
min dörr är låst
När mina öron är
döva för
påringningar och
mina ögon blinda
för soluppgången

Vem plockar upp spillrorna
av mitt trötta jag
när jag är så trasig att
jag inte kan samla
upp mig efter nattens
fall från höga klippor
mot havsbottnar

När jag låser mitt hem
för vänliga ansikten
när jag stänger ute
höstvindarna jag
lärde mig älska
i min barndom

Vem plockar upp skärvorna
efter mitt sorgsna jag
när jag gått sönder på
så många ställen att jag
inte ens vet var jag ska
börja leta efter spillrorna

När jag går vilse vid
varenda avfart
och mina handlingar
blir fel hur jag än gör
När min avsikt är
Kärlek
men mina handlingar
ändå får andra
konsekvenser

Ja
vem plockar upp mig
när jag inte orkar
göra det själv
vem kan laga det
som gick sönder
inom mig
när jag inte själv
vet vilka verktyg
som behövs
vem kan hindra mig
från att gå vilse i
sorgens famn
när jag är förblindad
av tårar i dunklet
och inte vågar öppna
mitt hjärta igen