jag hör stegen i trappen



allt är som det
en gång var, inbillar jag mig




över himlen ikväll
välver en båge:

ett kvinnobröst
en regnbåge

en lie



och jag sjunker under ytan

badkarets livmoder omfamnar mig



kapsel

kropp

kött





jag ville aldrig bli den jag är,
inte för att det
nånsin blir en valid ursäkt

men ändå



och jag såg:
något saknades i spegeln imorse

men jag är redo att gå ut ikväll
leta efter den

jag tappade bort igår



och barcelona öppnar sina armar
bänder upp
min skalle

häller sitt gift
gör mig olycklig




men jag har fel, jag har aldrig varit fri
aldrig varit lycklig
jag har bara letat

ursäkter

för mitt beteende


och jag söker mitt straff,
du måste tro mig

jag söker mitt straff



och ser du mannen där
ta honom bort från mig
jag är inte han

han påminner mig om döden
om det äckliga sätt
vi alla brinner ut på





spegeln gapar tom, sväljer mig



ytor, min kära

jag rör bara vid din yta
och förtrollas
av din bild



och jag hör stegen i trappen

det kan ha varit du
som gick

eller jag som återkom



för här och nu

är det saksamma


vem som lämnar vem
och vem
som kommer tillbaka