Stråkar från
sköra violiner
leder henne djupt
in i skogen under
solen som leker
och skiner

Hon är skör
som blombladen
under hennes
bara fötter
och hon snubblar
i sin vita klänning
och faller bland
mossa och rötter

Mörka ögonfransar
tåras i solen vars
strålar dansar
och hon reser sig
gång på gång
och låter sig ledas
av stråkars
vemodiga sång

Besluten att överleva
sorgens ihärdiga
fastklamrande
ignorerar hon
hjärtats panikartade
hamrande
Hon följer ljuset
som öppnar sig
i skogens djupa famn
och faller in i dess
oändligt trygga hamn

Höstlöven de gula
och blodröda
virvlar runt hennes
kropp den spröda
faller över hennes
mörka hår och
vinden smeker
undan en ensam tår

Och de talar till henne;

Lyssna till livet
lilla brustna hjärta
Här finns varken
sorg eller smärta
Lyssna till musiken
lilla sårade själ
dess stråkar vill
smeka och hela
de vill bara väl

Lyssna till din
inre röst
lilla vackra älva
låt dig famnas
av helandets bröst
efter att du fått
gråta och skälva