Det är en dag som alla andra, de blundar när du ler.
Du är vakuumet i tomrummet, du är en fånig akt som sker.

Timmar flyter utan tankar, du vet att smärtan är för stor.
Du fångar blickarna i ryggen, de river dig likt klor.

Klockan ringer ut, du låter samtliga passera.
Du ler lättnadens sista suck, inget självförtroende kvar att rasera.