Från att vår hjord bestod av över 4000 ren, så minskade den ner till att slutligen bara vara hushållsren. Spanskan, klövsjuka, varg och även försumlighet från vår sida gjorde att vi knappt hade nog ren till att äta. Men vi hade blivit duktiga getskötare. Fjällapparna började lämna sina getter hos oss när dom nomadflyttade. Som betalning fick vi ren, som vi kokade eller torkade. Vi blev överdjävliga på att göra ost. Kaffeost, misu och alla möjliga varianter på mättande ost lärde vi oss.
Vi kylde jårpok(mjölkkaggarna) i adja(kallkällan)vid Oroikäreta. Då höll den sig utan att förgås. Men vi märkte att mjölk började försvinna. Vi hade problem med tjuvlappar som hade sitt näste i Aitijaur. Tjuvlapparna hade ett så krångligt namn att ingen någonsin kom ihåg vad dom hette, vi minns bara att dom inte hette Kirjåive.

Vi är stalolapparna. Det var vi som mötta stalo i hiskeliga bataljer. Där andra släkter pratar om list och finter för att bataljera jättarna, var vår väg att med krigarens vansinne ge sig på dom. Tjierkis betyder förskräcklig. Tjierkat var de förskräckliga stalolapparna. Senare stavade vi Tjärkat.

Vi ändrade Stalovare till Nuortasappe för att slippa bli forskade på av Uppsala.

Så man tar inte vår mjölk.

Noaidi grävde ner några mystiska örter i marken.

När han grävde upp detta många dagar senare, så löste han dessa i vatten. Denna vätska blandade han i jårpok som vi sänkte i adja.

Sov inte där om du inte måste. Platsen där vi grävde ner hela tjuvlappsläkten är orolig ännu idag.