Äntligen stod näste tigare i tigarstolen! Det var Andersson.

-Jaha, tänkte han, jag ville tiga lite om hur jag ser på det uppkomna läget:
Igår såg jag en film. Den filmen går att se som en metafor för var vi står just nu. Jag kan inte säga vad den hette eller vad den handlar om - jag vet bara att vi som såg den inte sa något om den efteråt. Det är en viktig film på många vis - gå gärna och se den!

Tigmannen slog med klubban och kallade på Bengtsson, som hade lite tid över för genmäle.

-Som svar på föregående tigares tankar vill jag bara betona att mina föreställningar om desamma långsamt sjunker in, blir en del av mitt medvetande och leder mig på något sätt ett stycke framåt.
Faktum är ju emellertid att jag har andra tankar som vill ta mig i anspråk. Därmed står jag dock ej alldeles opåverkad, som jag just försökt antyda, nej -tvärtom har det börjat röra på sig alldeles väldigt inom mig, och min tro och förhoppning är givetvis att vi alla snart skall vara överens om vilka åtgärder som framöver måste vidtagas: I annat fall får vi fortsätta denna debatt ännu ett tag. Men låt oss försöka undvika långbänkar!

"Min farbror hade en sån där väggfast bänk", sa Bengtsson högt, "min kära farbror! Jag måste köpa några mazariner och ta med till honom på hemmet ikväll. Han älskar ju mazariner."

Med detta tigande tal som avslutning gjorde Bengtsson stort intryck på de flesta. Så gick han och satte sig.
Tigmannen tittade mot nästa anmälda tigare, Claesson. Hon såg rätt skakad ut av vad hon trodde Bengtsson hade menat.

Ja, nu skulle det bli liv i debatten!