Du sa att du måste
lämna mig
att du inte
orkar mer

Och jag ser in
i dina ögon
utan att veta
vad jag ser

För de möter
mina bara
korta sekunder
någon gång
i korta och
offentliga stunder

Förr visste jag
vad jag såg
och jag vet att
du kommer ihåg
men försöker
glömma det du
tvingas gömma

Ändå är du här
och läser mina ord
de som växer
ur mitt hjärtas
heliga jord

Ändå är du här
och upprepar
vår kärlek
gång på gång
du flyter på
vågorna i mitt
hav av noter
denna bedjande
kärlekssång

Det fanns en tid
då du inte var här
då jag skrev för
alla som ville
ta del av mig

Men så skrev jag
mina första nakna
ord till dig
de som skulle
väcka ditt hjärta
att börja slå
för mig

Nu vet jag inte
längre vad jag ser
när jag ser på dig
men jag vet att
jag började känna
utom mig

Du blev min
omättliga hunger
det är om oförståndet
mina ord sjunger

Du blev min musik
den som aldrig
kräver någon kritik

Du blev min poesi
den som skapas
ur min allra
högsta tanke
i gudomlig regi

Så vad händer
inom dig
när du inte kan
stå emot det
som händer
inom mig
varje gång du
är här inne
och tvingas
möta ditt minne

Vad tänker du på
när du läser det
som ditt hjärta
kanske inte
riktigt kan förstå

Bara att jag tog din oskuld
och att det skapade
sådan ångest och
förgörande skuld?

Förstår du vad jag
menar om jag skriver
att kärleken är
själens yttersta språk
att den aldrig kan
resultera i ilska
eller rädsla för bråk

Att den är den högsta
sanning som själen
kan uttrycka
och att sorgen skapas
när den måste
hålla tillbaka
och undertrycka

Att känslorna är
själens största sanning
och vägen som den
alltid vill gå
att det inte finns
något annat i livet
än just detta
att förstå