Om verbala skygglappar
Det finns vissa företeelser som man gärna använder förskönande omskrivningar för - eller eufemismer med ett fint ord. Man kan också kalla det verbala skygglappar. Det förekommer mycket bland företagsledningar och myndigheter när man måste informera om försämringar i någon form - indragningar, nedskärningar, uppsägningar, osv. Några exempel: * Posten skickar ut information till postmottagare om att man har effektiviserat och rationaliserat postsorteringen. Låter väl bra. Men den egentliga innebörden är att folk kommer att få posten senare på dagen. Det är möjligt att förändringen är effektiv och rationell för Posten internt, men knappast för dess kunder. * Ett industriföretag kallar till presskonferens och meddelar att man kommer att man de närmaste två åren kommer att ägna sig åt ett resultatförbättringsprogram. Det är väl bra? Förbättrade resultat är väl alltid bra. Eller? Tja, de 110-130 människor som förlorar sina arbeten tycker nog inte att det är så kul. Men om denna allvarliga konsekvens talades det nästan inte alls. Det nämndes sist vid presskonferensen, och inlindat i floskler om hur viktiga människor är för företaget och bla bla bla. * När Volvo meddelade att man skär ner och lägger ner verksamheter på flera orter så att många människor mister jobben kallas detta för strukturförändringar. Visst kan man kalla det för det. Men man kan också kalla det nedläggningar och nedskärningar. Men det klingar ju så negativt... * Yrket städerska är ju ett lågstatusyrke. Lokalvårdare var ett begrepp som infördes redan på sjuttiotalet. Nu finns det ett ännu tjusigare ord: Sanitetstekniker. Ja att vara tekniker anses ju finare än att vara vårdare... * Apropå det här med arbete, det finns inga arbetslösa i Sverige längre, har ni tänkt på det? Arbetssökande heter det numera. * Och inga rullstolsbundna har vi längre heller. Rullstolsburen ska det heta numera. Men jag vet en person som sitter i rullstol som föredrar att kalla sig just rullstolsbunden, som menar att det inte är något skamligt med det, och alltså inget skamligt med ordet. Heder åt honom, tycker jag. Tanken bakom ändringen av ordet är på ett sätt god, men... samtidigt är det lite av en verbal skygglapp, det går inte att komma ifrån. Mentaliteten bakom det här är lite som: "Hej och hå! Nu ska vi tänka positivt! Du kan vad du vill! Det finns inga hinder!" Missförstå mig inte. Det är klart att det är bra att ha förmågan att tänka positivt. Att gräva ner sig i negativitet är inte bra. Men man måste våga möta sanningen, och se den i vitögat. Inte gömma den bakom fina ord. Sedan kan man ta itu med verkligheten och försöka göra något åt den.
Övriga genrer
av
Susanne Ljung Adriansson
Läst 671 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2008-11-16 11:07
|
Nästa text
Föregående Susanne Ljung Adriansson |