Läs Ettusenextthundrasextiotvå dygn - Fri vers av -Ulla Tilemo-

Redan medlem? Logga in

Nyheter Läs Texter Poesikalender Sök Hjälp Bli medlem nu!

Ettusenextthundrasextiotvå dygn

varje dygn

långt som ett liv

varje dygn

ensamöknens förvirring

har jag ropat

efter dig

varje dygn

förtvivlad tomhet

mina skrik ekade sig själva till tystnad

det

ettusenetthundrasextiotredje

dygnet

Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP

Läst 171 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-12-06 23:44

Skriv ut

Spara som PDF

Erika H
Det är tungt att vandra ensam. Det är tungt men det går. Det går för att det som varit är större än det någonsin kunnat bli.

Fint beskrivet om varje dag som läggs till evigheten i saknad och längtan. Uttrycket ensamöknens förvirring känns både sorgligt vackert och smärtsamt kallt.

Ser dig stå vid bergen med havet i närheten och vännen din vid din sida. Och det är en mild bild. Värmande.

Kram fina du.
2008-12-08

Gunilla

Det sorgliga är
att till slut man kanske
levt mer tid utan den man älskade
än den tid man hade med sin älskade.
Den tanken har slagit mig flera gånger
då saknaden kramar hårt.
Sorgen vet ingen tid
den vet bara intensitet.
2008-12-07

ej medlem längre
Väl beskriver du sorgen och saknaden.
Kram!
2008-12-07