Pesca

Det är ett stort mörker

små barnahänder
små ringar på vattnet
som bryts - alltid i mitten

små simtag, andetag

Under ytan väntar ljuset
Sällan har havet varit
så vått
och vattnet så litet

Fri vers av Rakel Lorner
Läst 888 gånger och applåderad av 17 personer
Utvald text
Publicerad 2008-12-12 23:03

Skriv ut
Spara som PDF

Mikael Lövkvist Jag ville skriva ytterligare en kommentar till denna. Upplever den som en mycket stor liten dikt. Rent mäktig i sin känsla, och anklang bakåt, framåt, inåt, utåt, nedåt, uppåt. Ja, den skakar om mig. Både dess ljus, och dess mörker, sluter sig om mig. Tack. 2009-08-04

Vind Nya vinklar och väntande djup... och språket, det givande språket! 2009-05-28

Anna Frölander Den här är ju så otroligt bildrik, ljuset och mörkret. Jag tycker att den är vacker din dikt och att det känns som att varje ord är på sin plats, inget överflöd, inget som saknas. Du är duktig du. 2009-05-06

Carola Zettergren ENASTÅENDE!!! 2009-01-08

Daniel_78 nästan som. ja! bra där 2009-01-07

Mikael Lövkvist Tack för att du delade med utav detta perspektiv. Att få läsa denna kändes mycket välbehövligt, och du förtäljde detta perspektiv på ett ypperligt vis. 2008-12-28

August L S Oerhört och vackert, eller oerhört vackert. Jag kan inte bestämma mig. Slutet är öppet, men jag läser in en massa rusk. Tycker om tonen, den är stilla men finstämd. 2008-12-14

Elin R jag tycker mest om sista stycket det känns som en dikt om det lilla, som är fantastiskt och jag tycker om enkelheten i dina ord, som växer och blir mer än enkelhet 2008-12-13

Steffepeffe Vattenytor är spännande. Svårt att veta vilken sida man är på, och hur de har det där på andra sidan. Man kan stoppa dit ett finger och se hur allt förändras, kröks, försvinner. *Funderar vidare* 2008-12-13

Bjarne Nordbö Lägger sig lite som bomull runt mig så här mitt i natt. Skönt, vackert. 2008-12-13