Hon vaknar
med solen som
strålar in genom
hennes fönster

Hon ser ut på snön
på rutan bildas kristaller
i vita ismönster

I sängen ser hon
spåren efter kärlek
Ljusa hårstrån ler
mot henne och hon
ler tillbaka mot dess
enkla skönhet

De pryder hennes
sänglinnen och de
blänker i morgonljuset
Hon minns värmen
och det sköna ruset

När Kärleken slöt henne
i sin helande famn
och förtöjde livet
i hennes hjärtas hamn

När Kärleken steg in
genom hennes dörr
och kom in i hennes
sovrum som så
många gånger förr

Men nu med större
medvetenhet
med en annan
hängivenhet
med ett större allvar
och en blick som
är kristallklar

Det finns ingen
större kärlek i
hennes hjärtas
brinnande rum

Det finns bara en
Kvinna och en
kärlek som gör
henne andlöst stum