Tekniken strular. Den måste fungera för att professorn ska kunna spela upp sitt material. Högtalare och projektor får inte strula sekunder innan första föreläsningen, men det gör det. Professorn ber oss om hjälp. Flera stycken blir indragna. De står i en cirkel runt den tekniska apparaturen, som vägarbetare runt en asfaltsgrop. Det pekas och divideras.

Jag blickar runt i lokalen och på de övriga deltagarna. Alla är väldigt spända över vad som ska hända. En mörkhårig kille med hackig självklippt lugg är oerhört lik Alex Schulman. Den här killens axellånga nackhår håller isär de båda. Mina tankar vandrar. Kanske är det den riktige Schulman som har skrivkramp och behöver nytt stoff till sina upptåg. Ut beger han sig med löshår i tjeckisk stil iförd en t-shirt som någon gång i tiden var vit. Det är en desperat jakt, men han har krönikor att skriva och hemsidor att uppdatera. Han skyr inga medel. Karriären måste säkras.

Professorn drar igång. Tekniken vilar så länge. Jag vet inte. Det mumlas en stund om det praktiska. Registrering, närvaro, kursupplägg. Det vanliga köret.

Professorn inleder sin föreläsning med att förklara grundläggande begrepp. Hans engelska haltar, han stapplar fram, pauserar, söker efter ord och vinglar osäkert vidare. Det är svårt att se en röd tråd i hans ordflöde, men jag anstränger öronen och kämpar på. Något går väl in. Han kämpar med engelskan, vi med att tolka hans ordval och uttal. Vi kämpar, han kämpar, ja alla kämpar. Det är en fin inledning på kursen.

Schulman skriver så det ryker. Emellanåt tittar han upp och nickar instämmande åt professorn, ovetande om att jag är honom på spåren.

När jag vänder huvudet mot professorn är han i full gång med att teckna och förklara koreanska tecken. Han ritar ett par krumelurer på tavlan och har ett och annat att berätta om varje. Det pågår en stund, sen vidare till nästa del.

Shamaner är ett gammalt koreanskt folkslag som gillar hösten. En fin och färgglad årstid, tycker de. Hösten är bra för festivaler och dans. På hösten kan man se fullmånen och det firar shamanerna - med alkohol. Shamaner dricker nämligen mycket vin under festivaltider. Ibland dricker de på vintern också.

Teknikproblematiken verkar avklarad. Utan förvarning dundrar professorn igång högtalarna. Oljudet strömmar hejdlöst ut i rummet, och emot oss som en vägg. En gallskrikande åsna ackompanjerat av mystiska blåsinstrument.
- Det är Shamansk musik, skriker professorn för att överrösta ljudnivån.

Schulman uppskattar oväsendet. Han diggar som om han aldrig hört musik förut. Roterar ryckigt huvudet så att luggen kastas fram och tillbaka och lite åt sidan.

Jag funderar på att säga åt Schulman att lugna sig lite men hindrar mig.

Nu antecknar han flitigt. Pennan nuddar papperet med onaturlig våldsamhet. Själv orkar jag inte längre. Tråden är borttappad för den här gången.

Måtte det vara slut snart.

Jag väntar, tar ibland paus i väntandet och ser ut över Brunnsviken som glittrar utanför mitt fönster. Det är en perfekt sommarkväll. Och jag börjar undra vad jag egentligen gör här.

Mitt i en mening om magnifika koreanska historiska dramer, säger professorn att vi kan gå. På återseende och tack för den här gången.

Efter mig kommer en underlig kuf. Kalufsen står stripigt åt alla håll. Han rasslar iväg med en gammal damtralla med en domuskasse på styret.

Han drar söderut och jag österut, mot busshållsplatsen.