Vinterkylan biter i kinden
solen strålar på glittrande snö
Knarrande fotsteg i tystnaden hörs
får mig att till Stockholm vilja säga adjö

Lugnet har nått mina yttersta leder
vilan har kommit rakt in i min själ
Domherren äter ur frörikt bord
här är en plats där jag alltid mår väl

Minnen från barndomen värmer mitt hjärta
lekar vi lekte i snörik natur
Kälken och sparken vi tävlade med
ibland vi på skidor gick ut på tur

Med dessa värmande minnen jag lever
längtan till bygden med kärlek från förr
Lägger jag in på en plats i mitt hjärta
där har jag alltid en öppen dörr

Så att jag närhelst jag vill kan titta
på allt det fina jag gjort i mitt liv
Bra att ta fram i svårare stunder
när i nuet jag tar mina utvecklande kliv