Sakta kryper ångesten in i min kropp
Vrider runt mitt hjärta och kramar ur min sista livsgnista

Tiden står stilla en bråkdels sekund sen kommer smärtan
Smärtan av att tappat bort den magiska personen

Lederna viker sig och jag faller ihop på marken
Vinden viner runt min själsliga boning

Vinterkylan börja ta min kropp bort från detta liv
Bort mot mörkret på andra sidan

Där jag får gå i skammens bojor resten av evigheten
Utmålad som ond, utmålad som svikare

Men jag förtjänar detta, jag förtjänar ett liv utan lycka
Ty min handling reflekterar inte kärleken, den reflekterar ondskan