Om det uppstår oanade sanningar som måste ut
Då tar jag fram små delar, och lögnen blir ett avslut
Men jag kan bortförklara det med ett enkelt argument
Med förmågan att prata bort det, som om det aldrig hänt

Jag kan förvrida sanningen till en illusion
Förklarar mig genom en liknande situation
För lögnerna tränger sig på och stiger in
Jag älskar att leva livet som plockepinn

Om en vibration uppstår är mitt liv kasserat
Men om ingenting händer är draget välplacerat
Jag gör egentligen inga drag med darriga händer
Jag håller mig i så fall i skuggan, tills det vänder

Jag känner mig verkligen inte som en del
Av era banala, små obefintliga världsproblem
Då ljuger jag mig hellre förbi världens ände
Trodde ni verkligen det var mitt rätta jag ni kände?