Instängd i en dvala av

obalanserad existens

Mina sårade andetag

kladdar ner din känsliga

ögonhinna...

Bildar små

tysta, saltsmakande

tårar.

De rinner sakta

ner över din lena kind

Landar uttorkade i din orörda

skrattgrop.

Spirituell tystnad

i vackra toner

av strängarna i din själ

Stickande cigarettrök av psykadeliska former

omger din ångest

Nästan lekfullt.

Nattälvornas dansanta skuggor

distraherar

ditt ekande samvete.

Suddar ut din ilska

för en liten stund

Månen lyser in genom

sprickan i min fasad...

Sanningens ögonblick

...De tunga molnen sänker sedan

din upplysta scen

Stelfruset blod fyller mitt tomma skrik

Når min högsta oktav

Krossar ett kristallglas

Som föll ur din hand,

samtidigt som jag

föll ur vår framtidsidyll.