Jag springer, barfota, jag vill härifrån
Jag springer jättefort, jag stannar upp,
min klänning är tung, jag håller upp den, min stora röda klänning

Oj, jag ökar takten igen, jag har aldrig sprungit så här fort, jag ler,
vinden blåser så skönt, jag tar emot den, lyfter mitt ansikte, upp med hakan.
Jag rymmer härifrån, inget eller ingen kan stoppa mig.

Jag hör musik i huvut, pianoklanger, fiolstänger och saxofontoner.
Gräset är skönt, solen är varm, jag sträcker ut armarna, låtsas att jag flyger
INGEN äger mig! jag är så lycklig, jag ska aldrig stanna upp,
ska bara springa, springa, springa, för det är så skönt.

Jag har inget mål, följer bara pilen som drar i mitt hjärta
Bort ska jag.
På vägen skaffar jag mig en häst som sedan galloperar bredvid mig
och fågel som flyger ovanför mig.

Men plötsligt...
Benen stannar, det trodde jag aldrigm jag trodde inget kunde stoppa mig.
Pilen har släppt min själ.

Framför mitt hjärta står en ung gestalt.
Så bedårande, en "han".
Hans hår brinner, det är så rött, ja det brinner och hans vita hud skiner.

Jag GÅR nu, benen kan ej springa mer.
Sakta närmar jag mig.

"Vem är du som får mig att stanna, när jag vill springa?"

Ett finger från din hand sveper genom mitt hår, jag blundar.
En gång till - ditt finger i mitt hår, jag stelnar till.
Nu nuddar du min kind, först vänster sen höger, min hand stannar ditt finger,
jag tar tag i hela din hand, ögonen mina öppnas, dom blickar mot dina.

Du ser lessen ut, jag lägger huvudet på sné.
Jag beskådar dig och ditt vackra eldhår.
Vi står på en kulle har jag märkt.

Det är högt, jag får svindel.
Du räddar mig
med att sträcka ut din famn och förtrolla mig.