Ditt likbleka ansikte stirrade tomt i dörrspringan
Sökarljusen fixerade dig och värmde lätt din stelfrusna rygg
Min night-vision var kvar och jag hade svårt att fokusera
Kedjan i dörren var det enda definitiva och trygga
Hade du bara sagt de rätta orden
hade jag räddat ditt liv

Dina läppar var blå och tycktes inte göra någon ansats
Du rörde inte en min och jag kunde inte tolka glansen i dina ögon
Min syn hade hunnit ikapp och jag såg att du var naken
Kylan föll in som en dimma, jag frös, jag ville sova
Inte min grej att stänga dörren
men du sa ju ingenting