går genom staden som vaknar
och dagen är ljusare och himlen är klarare
känner mig nära husen och allting
annat jag passerar
känns genomskinligt och upplösligt
hela tiden på väg
att skrapa nästippen blodig
av gatans grus
ser mig om efter något som kan hålla mig tillbaks
men jag faller fram och skrapar
jag skrapar näsan i grus