I begrundarens öga all härlighets röra,
beundrar ihärdigt begrundarens värdighet
till att inte förundras över rörande bördor.

Med släpande steg och krökt rygg
hon smyger sig fram mot okänt mål.
Vareviga dag äro den andre lik,
ingen rätt att beklaga sitt liv.
Har hon sig själv att skylla
denna gatans skymf?
Inte längre hon går utan sår.
Ingen värdighet till det yttre hon bär,
men inom sig är hon värdighetens själ.

Vem är du som tror dig vara
förmer än oss av guds dödliga vara?
Akta dig som så, du inte bränner dig på
livets skola som vi alla är här för att gå.
Rik eller fattig är av ringa vikt
det är hur du sköter din plikt.
Inte att förglömma till oss som är här,
att vi lika är som skogens bär.
Tänk på det när tiden är
Vi alla kommer möta sankte Per.