Himmelen är ljusblå och solen lyser starkt. Jag är en fågel, fin och modig. jag flyger långt, långt upp i himmelen bland molnen och känner mig så stark och oerhört vacker. Alla andra fåglar vill vara som mig och är så avundsjuka. Men jag är så modig och cool så jag bryr mig inte om dom. Men helt plötsligt får syn på den vackraste fågeln jag någonsin sett, Nicole Lindu. En prinsessa i mina ögon med världens finaste leende. Jag känner mig inte lika modig och cool längre. Hon flyger närmare mig men försvinner sedan bort, bort!
Jag vaknar från min dröm genom min bror som nästan skakat ihjäl mig. Åh det var bara en dröm! Säger jag för mig själv. Jag kollar mig i spegeln och säger jag hatar mig själv. Mitt liv är detsamma varje dag. Jag tar på mig mina nya slitna jeans jag köpt i helgen med en Street t-shirt och över halsen en burberry halsduk. Jag tar wax i håret och fixar till det. Mitt hår ser ut som att jag fått en elchock men ser snyggt ut. Idag är jag är skitsnygg med mina nya kläder, hoppas Nicole märker hur fin jag är, säger jag för mig själv. Jag äter frukost och borstar tänderna. Jag ber min syster skynda sig som varje morgon och tar på mig ytterkläderna. Båda är klara och Bella öppnar dörren. Det är kallt, jag fryser och försöker spänna mig så det blir varmare. Min klass är helt vanlig, normal klass med väldigt olika människor.

Min lektion är tråkig, jag kan inte fortsätta lyssna på läraren som försöker förklara begreppet mutation. Det enda jag kan tänka på är Nicole, hur vacker hon är och vilken underbar person hon är. Jag dagdrömmer och en klasskamrat knackar mig på axeln och frågar om jag mår bra. Jag svar klart jag gör och fortsätter tänka på Nicole. Jag önskar jag kunde berätta för henne vad jag känner för henne. Lektionen är slut och jag packar mina saker och går till skåpet. När jag vänder mig om får jag syn på henne, vackrare än någonsin. Tjejen, som får mig att längta till skolan, får jag äntligen syn på. Jag vet inte vad jag ska göra, gå fram och prata med henne eller stå kvar som jag alltid gör. Hon går förbi mig och ser på mig med en blick som får mig att drunkna. Den får mig att säga hej utan att jag själv är medveten om det, hon ler och ger mig ett glatt hej tillbaka.

Jag får en glad och härlig känsla inuti mig, den får mig nästan att sväva av lycka. Jag står fortfarande på samma plats och tänker på vilken dag det har varit, att hon verkligen pratar med mig min hemliga kärlek Nicole. Jag berättar för alla mina vänner men dom kallar mig mes och fjant för att jag inte vågar prata med henne vanligtvis. Men dom kan inte förstå min situation, bara jag. Jag är jag i denna värld. Jag kan bara veta vem jag själv är och hur jag beter mig. Jag tänker för mig själv undrar vad hon tänker om mig just nu, känner hon likadant? Eller tycker hon jag bara är jobbig och vet hon vad jag känner om henne tack vare mina så kallade vänner? Åh, nu blir jag rädd igen. Tänk så vet hon, då blir det ju ännu mer genant. Jag klarar inte av det här, det är så mycket på en gång. Jag hatar att jag är så blyg med tjejer, speciellt med Nicole. Mitt allt, min prinsessa. Men jag kanske borde prata med henne, berätta mina känslor.

Vi har bambarast och jag sitter i bamba och äter pannkakor. Det smakar jättegott tänker jag medans jag trycker i mig pannkakor. När jag är klar går jag mot utgången och ut till korridoren. Jag går omkring i skolan och letar efter bara en person, Nicole. Plötsligt får jag syn på henne bredvid Caféet sitter hon, helt ensam. Detta är min chans tänker jag. Jag ska inte längre vara feg! Jag ska gå fram och visa mod. Min styrka och coolhet. Jag går sakta fram och jag blir bara rödare och rödare.
När jag väl är framme får jag fram ett
- Hallå!
Hon svarar hej snygging, allt bra med dig?
- Jaja självklart, alltid bra med mig, själv då?
- Jo då vännen jättebra.
- Va skönt säger jag med ett leende. Hon börjar skratta och frågar om jag vill slå mig ner bredvid henne.
- Ja visst, tack.

Jag kollar henne i ögonen och hon kollar in i mina. Vi sitter där paralyserade bara stirrande på varann glada och hoppfulla. Hon vill säga nått men får inte ut något men efter en stund får jag ut en darrig mening,
- Jag tycker om dig Nicole. Det har jag gjort sen dagen jag såg dig och fick träffa dig för första gången.
- Åh va söt du är hjärtat. Du ska veta att du är jätte gullig och den snyggaste killen jag vet.

Jag blir överlycklig och tar hennes hand och håller om den och säger, ’’mon coeur que vous détenez dans votre main, Je t'aime’’.

- Vad betyder det frågar hon.
- Jag svarar du håller mitt hjärta i din hand, jag älskar dig.
- Åh va du är underbar.
- Vill du gå på bio någon gång eller gå och fika? Skulle verkligen uppskatta det.
- Ja absolut! Klart jag vill hjärtat!

Jag kramar om Nicole och håller om henne en stund och viskar tack i hennes öra. Sedan släpper jag henne och säger adjö medans jag går till engelska lektionen som har börjat. Vilken lättnad tänker jag för mig själv. En helt vanlig dag har jag verkligen lyckats övervinna min rädsla och min största svaghet. Det känns bra, fantastiskt bra. Från helt misslyckad till helt perfekt. Att en sån liten grej kan få någon på fötter igen. Det är helt underbart. Kärlek är det bästa som finns. Någon att hålla om, någon att älska med, bo ihop med, gifta sig och skaffa barn. Det är absolut det finaste som finns.

Klockan är halv 4 och jag har precis slutat. Jag smsar och frågar om Nicole går hem. Hon svarar ja och säger till mig att vänta på henne. Jag väntar 2 minuter innan hon kommer ner i en hastig fart. Hon säger ska vi gå ? och tar min hand. Vi går hand i hand genom hela skolan. Alla kollar på oss och jag tittar bara runt och flinar med ett leende. Underbart tänker jag när vi vandrar hemåt. Under promenaden hem pratar vi mycket om varanns fritids intressen och vad för stjärntecken hon och jag har. Vi har mycket gemensamt får vi båda reda på. När vi kommer fram till Nicoles hus händer något fantastisk. Hon kommer riktigt nära mig som hon aldrig gjort tidigare och kysser mig. Hon går mot sin ytterdörr vänder om och säger tack för att du är så snäll mot mig. Allt för dig vännen, hinner jag säga innan hon går in genom ytterdörren. Detta är bara början på ett fantasiskt förhållande.