Jag bläddrar i boken men endast ett blad är fyllt av text. Jag tvingas använda nål för att bläddra bland de många och tunna bladen i vår kärlekshistoria. Tusen och tio tusen blad till ska skrivas.

Jag lutar mitt huvud mot dina axlar och Du bär upp mig så fint när jag är ledsen, bär upp mig så fint när jag är lycklig, bär upp mig så fint när vi bara är. Varje tillfälle känns speciellt, är en ny kärleksresa.

Det snöar ute.

Snö har aldrig varit så fint som när Gud släppte sina sista snöflingor över ett oskyldigt Falköping, över två underbara, vackra människor, över oss eller Vi.