Vi brukar mötas du och jag,
jag vet inte vem du är, och
varifrån du kommer

Du går framåt lutad, ofta med
blicken i marken och händerna
på ryggen, men det händer att
du lyfter blicken och ser på mig,
helt flyktigt

Vi möts ofta på samma ställe,
vid samma tidpunkt, så det känns
som om vi har liknande rutiner,
vid samma tidpunkt, men vi börjar
och slutar vår promenad vid olika
platser

En dag mötte du min blick, sa hej,
när jag såg dina ledsna, sorgsna
ögon den dagen, kände jag inom
mig.

Vem är du?

Vad har du råkat ut för?


anits 27 mars 2009