Jag vill vara vaken i timmar och bara finnas. Ingen stress ingen morgondag. Bara finnas till för att bara vara jag. I timmar. Skriva, titta i taket, ut genom fönstret, kissa. Bara vara jag. I timmar. Utan en morgondag att tänka på. Utan en prestation att tänka på. Utan en uppförsbacke som väntar. Bara stå still. I timmar. Det vill jag. Helt plötsligt ångrar jag allt. Det kommer vara över snart. Sen ångrar jag ingenting. Jag skulle vilja hålla på så i timmar. Fram och tillbaka. Men är det inte det man gör? Ofta. Fram och tillbaka. Istället för att bara stå still. I timmar. Det är det jag vill. Stå still. I timmar.