delande utav veckor minuter och sekunder
det var vi två på ett tåg mot malmö
vi avskydde pågatågen och skulle helst vilja kasta våra bekymmer framför det
men jag hade inga när jag var med dig
vi var de alla ville byta plats med och människor vände sig om på stan
jag har alltid velat krascha det du fruktat
du har berättat att du fruktat små ting i din stad
ensamheten i din lägenhet, smärta och ett liv i ett instängt förhållande

det är snart ett år sedan du sprang in i mitt liv
när tårarna rinner ner för mina kinder tänker jag ofta på dig
du säger alltid att jag ska le och torka tårarna
för dig skulle jag vända upp och ner på jorden
plocka ner stjärnor och ge mitt liv

alla människor försöker flyga och placera sig högre än vad de kan
och hela livet går ut på ett ständigt sökande av en vän som följer en
eftersom ensamheten är känd som tom, obehaglig och kall
det brukar eka i mig när ensamheten skriker

”det finns ingen finare vän än du” hördes det
och jag kan bara säga att jag inte ens är hälften av vad jag var med dig
nu är det bara ett antal timmar tills du åker
jag vet inte när du är där hur länge du är borta
och när du kommer hem igen
men det värsta av allt är att
jag inte vet hur mycket av oss som finns kvar
avgång 13.14
jag kommer sluta som en flygkrasch och min ensamhet kommer skrika ännu mer