visa din kind, ty till trädgård och blomstergård står mitt begär!
skilj dina läppar åt, ty till sötmans brunn går mitt begär!
glödande sol, blotta din kind bakom molnens slöja
till detta lysnade bländande anlete trår mitt begär!
likt en jaktfalk förnam jag din kärleks kallande trumslag
och har återvänt, ty till härskarinnans arm når mitt begär!

ljuva vind, du som blåser emot mig från vännens äng
omvärv mig
ty basilikans glädjebud förstår mitt begär
jag än väldig fisk, en val
och till havsdjupen
trår mitt begär
spår av skönhetens fullhet faller uti hand
men till ursprungets åder och källans
rand går mitt begär

ge mig Moses lysande anlete, annat försmår mitt begär
vad jag leds med er, ni gnällande ständigt tårögda hop
till de rusigas larm och våldsamma vrål står mitt begär
mästaren svängde sin lykta i gränden och ropade ut

nog av demoner och vilddjur till människan består mitt begär
tänd, du prisande Sol, din gryning av kärlek
jag är härfågeln och till guds närhet når mitt begär.../