hon röker brookefield, så jävla
whitetrash
och sjunger med i american idol, så jävla
trasigt vännen

vi gömmer oss mellan dina hjärtslag

vi gömmer oss mellan hoppet och förlusten

vi gömmer oss i mörkret
precis innan du slår upp dina ögon


jag dricker ur det sista ur allas glas, så jävla
greppa-efter-halmstrån
och rullar jointar med världens torraste hasch
så jävla fattigt,

hennes röst blöder när hon formar sina sår
som ord, små ord

och blodet koagulerar mellan tänderna
allt verkar gegga ihop
till en svart massa, ett svart hål,


vi gömmer oss under fågelns uppstoppade vinge

vi gömmer oss i kyldisken under fiskpinnarna

vi gömmer oss mellan förlust och saknad
i ett zoo där vi sitter inspärrade



en dag kommer

våldet i mina fingrar sätta henne fri,
den bleka himlen darrar

och hennes besvikelse passerar snart
vibrerar mitt synfält som ovanför trottoaren
vid ett jordskalv

cirkelrörelsen som är hennes vårtgård,
som är ormen som äter sin svans

eller bara hon: som suger min kuk
allt är sammankopplat


vi gömmer oss precis där du befinner dig
när din blick fixeras men din hjärna
inte hunnit se sammanhanget

vi gömmer oss mellan förhoppning och förlust
precis där
innan sorgen slår över dig

och besvikelsen inte förstört dig ännu



siffran noll förföljer mig ikväll, våra ögon, pupiller
är parasitens ansikte

våra kontoutdrag är ekon av föregående förluster
min personlighet passar i din fitta (oh happy days!)
men inte i dina planer



vi sitter bredvid varandra i soffan
vi gömmer oss där,
mellan oss själva

gömmer oss mellan de fingrar
vi rinner genom

på teven sjunger idoler aint no mountain high enough

och jag tänker på berg
de gigantiska bergen

hur höga dom är

och vi slänger döda katter på teveskenet
för att hettan inte ska tyna
och försvinna

den där elden hon bränner igång
sina brookefields med, ni vet



säg att

ni vet