Nostalgin tränger igenom det obehagliga ljudet som mest låter som en värdelös variant av Guitar Hero. Jag tänker på när vi alltid gjorde tunnlar i snön, tunneln som en gång ramlade ner över mig. Jag börjar fnissa, men jag måste ligga still.

Magnetröntgen får mig att bli liten igen. Det känns skönt att vara liten för några sekunder, att ha ett liv som är helt bekymmerslöst.