Vilar min lutan
inom den starka eken
låter vissna blad falla ned
häpnas dess ljud på vägen
då vinden river dem i

blöta ned på marken
sorgsna de blir kvar
stötta och förstörda
så är inget kvar

tar min lutan i från
den sanna eken
och dess kraft
med mig däri

tycks så se livet
ljust däråter
med nya blad däri.