I dig och imig,

gör mig alldeles matt.

Jag såg den stackars pojken på filten idag med, det är inte så ofta jag åker till Malmö, men han satt där, fast i en annan ställning.

Jag tog honom inte med mig hem. Jag är ingen bra mor för någon, mina barn dör ifrån mig, även de som lever.

Jag gick förbi honom, men jag såg honom, och jag skämmdes över att vara männsiska,

men efter några minuter insög jag våren med sådan glädje, att all min kraft sögs ut.

Skall jag gå tillbaka och hämta honom?