kyrkans klocka slår ett slag ...

ekos återkomst slitsam sjunker
och stad i dimmans tunga andetag
långsamt
gäspar…
 
 
 
någonstans i en krog
runt en svag belyst bar
röster
liksom rastlösa kråkor
söker öronens tunna gren
att häcka
och vinglas
i berusande fart
och glödande
flört


någonstans
bakom
ett allt ofta bortglömt fönster
en våldsam hand
lyfts upp
och ett kvävt rop
håller sig gömd hos en dröm
som sakta
bleknar


någonstans
i ett hus
en äldre ensam mor
förälskad i sina barn
med blöta slutna ögon
har somnat
i väntan på en ringsignal
och den bussiga föråldrade telefonen
dödstyst
vaken


någonstans
i ett kök
omfamnad av
vissna blommor
fyra tomma stolar och ett bord
en far
med uttorkade ögon
glor
och försöker
andas djupt

någonstans
bakom en stängd dörr
en bultande hand
befruktas av
kemins fuktiga begär
och ett par
sammanpressade läppar
i ett försök
att inte
väcka barn

någonstans
en nedkyld berusad man
med sina tomma flaskor
och tömda drömmar
krymper under en bänk
i väntan
på en solig sömn

någonstans
ett nöjt gasmoln likt odjur
slickar ett gammalt hus
på sina sår
och larmet
i blixtrande panik
tonsätter
en het förödelse


någonstans
ovanför den högsta bron
står en uttömd ensam själ
tveksamt ropar högt
och ekos återkomst
kvävs
innan
det sista utropade existens
flyr


Klockan slår ett slag

och Stad
törstigt
i väntan på nästa slag
långsamt
svettas…