Vårt. Eget?

Havet. Fåglar på himlen, fisk i vattnet. Klipporna, de vackra klipporna. En farlig plats, kanske. Vi väljer alltid att bada någon annanstans; hala, vassa stenar lurar under ytan. Oavsett om man badar eller inte är det här vi hör hemma. På sommaren köper vi i fiskaffären och sitter på klipporna, de vackra klipporna. Räkor, havskräftor, gräddfilsröra med fiskrom.

Under stormiga vårar fotograferar vi. En förevigad, mörk och ilsken horisont. Hans kameralins följer vågornas rörelser, mina ögon följer hans. Jag letar konst på marken. En hjärtformad sten, kasserade tuggummipapper, en sönderbränd moped. Jävla snorungar.

Horisonten har blivit mörkare, och havet återspeglar det. Grått vatten, det ser ut som böljande sten. ”Kom, det börjar droppa nu, vi skyndar oss hem!”
Vi skyndar alltid. Hinner aldrig. Ramlar dyblöta in i hallen idag igen – en gång till.