i grenklykan bakom bostadshusen hänger en plastmåne med tre plaststjärnor i bebisfärger och skryter: du var inte här först! vägen är trampad!

du säger så mycket! jag kan inte spotta du har en röd hand jag borde inte vrida upp mig som en klocka när jag kan vrida ner mig som en skruv åt sidan likt ett gångjärn vända på håren låta mig klappas. tack jag klarar mig själv tack tack jag klarar mig fint tack jag klarar mig.